Under klänningen behövdes en så kallad hemd (underskjorta-blus-särk). På bilderna av Mary of Habsburgs klänning finns just en sådan, som syns väldigt väl i förhållande till hur det brukade se ut.
Kommer ni ihåg, den icke-existerande brustflecken?
Efter mer sökande trillade jag in på germanrenaissance.net - där det fanns en hel del bra tips och tankar kring just denna hemd. Och titta, en länk till en tolkning av broderimönstret!
Fann ännu mer stöd i Cathrin Åhléns fantastiska blogg, katafalk.wordpress.com - specifikt instruktionerna till hennes hemd.
När jag kände mig säker på min sak satte jag igång med att leta material. Om man ska vara mer historisk korrekt så är det ju fint vävt högkvalitativt linne som gäller. Jag kände rent spontant att jag varken hade tid, kunskap eller pengar till att leta fram ett sådant, så jag tog till mitt hemliga vapen som jag så väl känner till: LOPPIS!
Redan på första försöket hittade jag ett superfint snirkligt/organiskt-mönstrat brokadvävt vitt påslakan i bomull för en tjuga. Taget!
Jag satte igång med att mäta ut och klippa till tre par fyrkanter. Jag maximerade tyganvändningen nästan helt och hållet då måttet på påslakanet fick bestämma hur stort det skulle vara.
De stora bitarna syddes ihop till en tub-aktig form. Sen fållade jag den kant som skulle smockas, sydde rynktrådar i massor och drog ihop. En halslinning på ca 4 meter blev helt plötsligt lite mindre.
Jag fick räkna och åter räkna på millimetrar och antal rynk, för att kunna anpassa själva broderiet. Det gick förvånadsvärt bra. Till broderiet valde jag sedan mitt fina bomullsvävgarn från Holma.
Jag följde ett mönster till det större broderiet som skulle synas mest fram. Till axlar, rygg och ärmslut tog jag inspiration från Cathrins mönster.
I början var det lite vingligt, då broderi på smock var helt nytt för mig, så jag valde att börja med en bit som inte skulle synas - axlarna. Men ju mer jag broderade, desto finare blev det och desto mer besatt blev jag. Hur kul som helst ju!
När själva halslinningen var färdigbroderad, sydde jag ihop alla sidorna och ärmhålskilen med den fantastiska franska sömmen (French seam). Till sist fållade jag det som var kvar att fålla, samt smockade och broderade ärmsluten. Nedan följer lite bilder från själva processen:
Klar! Blev supernöjd med min alldeles första hemd.I framtiden vill jag göra en mer historisk korrekt variant - handsydd i tidsenliga material och tekniker.
Undrar du över något steg, eller vill veta mer? Fråga på!
Maskinsömnad: fållar, smocktrådar samt franska sömmar.
Handsömnad: broderi, sprund och knapp i ärmslut samt fodertyg över broderade partier.
~Emelie